Äntligen klar!

Det här har varit ett riktigt UFO. Min man fick ett presentkort på en slipover i mars 2012. Sedan dess har det här projektet varit på-av-på-av. Jag hade inget mönster utan har mätt mot olika mönster och tröjor i hans garderob. Stjärnmönstret har jag ritat själv. Garnet är upprepsgarn från en tröja jag stickade till mellansonen och som inte föll i smaken (Alpaca nr 506 från Drops) och mönstergarnet är Delight nr 15 från Drops. Nästan tre år senare, voilá! Återstår att se om han trivs i den...

Årets första projekt - restgarnssockor

Stickade ett par sockor under årets första dagar. Riktigt nöjd med resultatet. Det mönstrade garnet låg i en loppispåse jag köpt för en tjuga och det vita är rest från tidigare par. De är stickade med en tråd inifrån nystandet och en tråd utifrån, så färgsättningen är spegelvänd. Anledningen var att jag inte visste hur långt garnet skulle räcka, alternativet hade varit vita tår. Det blev cirka två meter kvar när jag var klar :-) Istickshälen är min nya favorit, busenkel att göra. Slitstark då jag gör den i dubbelt garn, hoppas jag. Sockorna är inspirerade av Sticka Meras mönster, anpassat till min egen fantasi och garntjocklek.

Viloår - nystart 2015

Bloggen har fått vila ett år. Men i år hoppas jag kunna lägga upp allt jag gör. En nystart alltså, vi får se hur det  går.

Äntligen klar med min February lady sweater

Jag stickade först en som prov, i marinblått akrylgarn, och blev jättenöjd med modellen. Sedan köpte jag ett fantastiskt vackert ullgarn på mässan, Lett-lopi, i turkost. Och nu tornade problemen upp sig... Jag ville ha lite högre halsringning, så jag "gjorde om" mönstret. Med följd att första försöket blev på tok för litet och andra försöket på tok för stort. Men nu så är den ÄNTLIGEN klar! De supersnygga knapparna hittade jag oxå på mässan.

Ytterligare en julklapp klar

Restgarnsprojekt klart. Mönstret kommer från Drops.

Babyfilten MJAU

Jag la ifrån mig alla stickprojekt och ägnade juni åt att virka. Mamma kom hem med en hög lappar jag virkat i urtiden och undrade om jag inte skulle ta mig i kragen och göra något av dem. Det krävdes en hel del kompletterande med nyvirkade lappar för att det skulle räcka, men det var det roliga arbetet. Det tråkiga var att sammanfoga alltsammans.  Men nu kan jag stoltsera med en virkad babyfilt. Till vilken nytta då, kan man undra, för det finns inga bebisar i antågande. Hamnar i gebortlådan för framtiden...

Wow - nu blev det kul igen

Jag har varit hyfsat oinspirerad ett tag nu. Slipovern till maken sög musten ur mig. Men så idag hittade jag ett mönster jag bara MÅSTE göra, och efter lite surfande hittade jag det översatt till svenska oxå. Och i stashen fanns ett garn som passade precis. Härlig lördag!

Makens slipover blev inte klar i april

Nej, det gick som jag trodde. Makens slipover var en för stor utmaning. Jag är på slutet av bakstycket, men då är halva framstycket kvar. Jag tar med mig slipovern in i maj och hoppas att jag inte tröttnar på vägen.

April UFO

Nu har jag äntligen kommit mig för att anmäla mitt april UFO till UFO blir FO 2013. Det tog verkligen emot den här gången, för jag har egentligen ingen tro på att projektet hinner bli klart innan vi går in i sköna maj. För drygt ett år sedan gav jag min man option på en slipover i Fair Isle-stil. Men när jag väl kom igång insåg jag att det
1. är 320 maskor på varje varv

2. ska stickas på stickor 2,5

3. inte är busenkelt att hålla isär de två garnerna eftersom färgerna ibland blir förvillande lika

Jag ger i alla fall hans numera mer än ett år försenade födelsedagspresent ett ärligt försök så får vi se hur det går...

Ett litet steg på vägen

Har nu sytt klart en kudde till, som var mitt UFO-löfte till mig själv för mars månad. Mycket nöjd blev jag, men tänk att det tagit nästan två deccenium att sy två kuddar.

Blåklintens (hand)lov

Så var restgarnsprojektet i hamn. Ett par blåklintsvantar storlek XS. Garnet räckte nästan precis, fick skarva sista tummen med svarta garnändar. Fina blev dom, men små. Passar bäst en barnhand.

En kofta växer fram

Trots alla påbörjade och halvfärdiga projekt kunde jag inte längre hålla mig. I förrgår plockade jag fram mina fyra Karismagarner och började sticka provlappar för Fritt etter Setesdal. I min ägo hade jag naturvit, jeansblått, chokladbrunt och ljust himmelsblått. Efter stickande och funderande och hjälp av smakråd fick det bli en kofta i naturvitt och jeansblått. Det blir starkare kontrast än de uppstickade modellerna i mönstret, men jag tror att jag kommer att trivas med den. Karisma blir "kladdigare" än Rauma finull, det är bra mycket grövre, så upplägget och nedre kanten fick jag anpassa en del. Och efter att ha räknat maskor fram och tillbaka konstaterade jag att om jag följer S på bredden men L på längden så kommer jag att få en lagom storlek.

Mitt mars UFO får bli en riktig gammal surdeg

När min mellanson var liten och jag hade "oändligt med otid" köpte jag yllegarn och stramalj för att brodera soffkuddar. Fyra stycken hade jag tänkt mig. En broderade jag klart, men jag monterade den aldrig. Tre väntar andäktigt på sin tur. Och det har de gjort i sexton år. Mitt mars UFO får bli att åtminstone brodera en till. Med den takten är de nog klara till min pensionsdag.

Fritt etter Setesdal

Kom förbi Kristianstad i tjänsten och fick möjlighet att pipa in i den välsorterade och trevliga butiken Helylle. Det var inget spontanbesök, jag hade en speciell sak i sikte; mönstret till boleron på bilden. Min ambition att rita själv kom på skam när jag såg de isydda ärmarna. Jag har fyra olika färger av Drops Karisma som bara ligger och väntar i skåpet. Det är lite tjockare än Rauma finull som är det tänkta garnet, men lite utmaningar med att räkna om beskrivningen ska det ju vara. Den trevliga och hjälpsamma helylletjejen tipsade om att maska av ärmarna lite tätare än mönstret, för att de riktigt ska passa. Det ser jag inte som den stora utmaningen, den stora utmaningen för mig blir att klippa i stickningen, det har jag aldrig gjort förut. Jag återkommer när jag gjort några provlappar för att testa olika färgställningar...

Ny färdighet - nu kan jag kroka

Så vad blev det då för inköp på mässan i söndags? Inte så mycket faktiskt, men snälla bästa Blötbergsboden lärde oss att kroka. Köpte förstås deras startkit för att kroka mössa. Två timmar tog det att få till den, och allt såg toppen ut tills jag satte den på skulten. Jag krokar nog lite hårdare än tanken var, för mössan såg ut som en äggvärmare på ett strutsägg. Men som sagt tidigare, denna hobby är full av upprepningar, så det var bara att börja om. Roligt är krokandet i alla fall, och fort går det!

Nu går turen till Älvsjö

Dags att styra kosan mot Älvsjö Och symässan idag. Stränga förhållningsregler från maken om att inte utöka stashen ska brytas!

Sticka till små i Zimbabwe - inspirerad att göra skillnad

Sticksurfade istället för att sticka på blåklintarna och hittade en ny möjlighet att göra skillnad med den otid jag har att dela med mig av. Dags att plocka runt i restgarnsförrådet igen och sticka och virka små, små plagg. Sticka till Små är ett projekt som träffar rakt i hjärtat så här på Valentine! Mönstret till de små Hexagonkoftorna jag virkade i höstas ska jag plocka fram igen och så vill jag så gärna sticka en liten, liten norskkofta till en baby i Zimbabwe.

Ett UFO till som blivit FO

Jag har ju tidigare berättat om mina vantar som råkade bli två till samma hand. Nu har jag stickat makar till bägge dessa så att jag kan värma fler händer än bara mina egna. Det här med att sticka på "beting" för att få UFOn klara var en god idé så här långt.

Upprepningar av blåklint

Tre gånger har jag repat upp och stickat om vantmudden under min resa. Nu börjar jag bli nöjd, så då hoppas jag att tummen sitter där den ska innan jag fortsätter... Tänk så många upprepningar det krävs för att man ska bli nöjd med sina projekt. Det är otid i sin prydno.

Restgarnets lov - blåklintsvantar

Nu är strumporna klara och det finns hyfsat mycket restgarn kvar. I stället för att börja på mitt februari UFO som jag hade tänkt började jag på ett par blåklintsvantar ur Solveigs vantbok. För att ta tillvara resterna så blir mina vantar svarta och ljusblå istället för gråa och mellanblå som de är i Solveigs bok och rosa och blå som på bilden på Ravelry. Ska ut på tjänsteresa imorgon och åka tåg både hit och dit. Då är ett par vantar perfekt resestickning! Bara jag inte nu gör två vänstervantar igen...

Fair Isle strumpor med lite längre skaft

Nu har jag kommit så långt att jag kan dela med mig av ett egetkomponerat mönster på ett par herrsockor på tema Fair Isle. Jag har bara ena foten kvar så det lär väl hinnas klart innan det blir måndag igen får man hoppas. Jag är ganska nöjd med att jag klarade av att klura ut hur jag skulle anpassa mönstret så att det inte blev skarvar när jag stickade runt. Om du är sugen på mönstret så skickar jag det gärna, delad glädje är dubbel glädje. Skriv bara en kommentar så mejlar jag.

Poncho?

Mellansonen önskar sig en poncho. Det finns en hel del mönster på nätet och den enklaste varianten är nog att sticka två rektanglar, ca 45 cm x100 cm och sy ihop. Jag har ett vackert vinrött mattgarn från Kasthallbutiken, som är lite strävt för tröjor, men säkert utmärkt för ett sånt här utanpåplagg. Sonen är inte helt nöjd med garnet men jag tror att jag chansar, om inte annat får jag väl ha den själv. Som det är nu har han stulit min alldeles alldeles nya Mara-sjal i avvaktan på en poncho...

Garnförrådet växer...

Städade bland garnerna i helgen och inser att jag kan sticka oavbrutet i många år innan förrådet är tomt. Det hindrade mig inte från att köpa tre nystan sockgarn på en garnutförsäljning. Så nu håller jag på att skapa ett sockmönster i Fair Isle-stil. Jag återkommer med mönster och bild när jag kommit en bit på det nya projektet. Känns som en bra uppladdning för att rita koftmönstret i mitt nedanstående inlägg, det är verkligen en utmaning!

Vad ska jag göra innan jag börjar med mitt nästa UFO?

Jo, jag tänker rita ett eget mönster inspirerad av Sidsel J Höivik . Jag har nämligen blivit helt betagen av de fantastiska koftorna Fritt etter Fana och Fritt etter Setedal. Du kan se fantastiska bilder på dem här. Jag tänker mig en lite längre kofta med annat typ av ärm än orginalet, i Setesdalsmönster och vit och blålila. Som en utmaning ska jag försöka skriva ett anpassat mönster efter bilder jag rotat upp på nätet. Vi får väl se hur det går....

Nästa UFO får bli det det här

Nu har jag bestämt mig för vad som får bli mitt februari UFO i denna rysskyla som råder. För cirka ett år sedan köpte jag garn till ett par vantar och stickade duktigt på. I julas blev jag så (äntligen) klar med vantarna. Döm om min förvåning när jag skulle prova dem och insåg att jag stickat två vänstervantar. Till mitt försvar vill jag anföra att det var mitt andra par vantar jag stickade i livet.

Årets andra projekt är också klart

Deltar i UFO blir FO under 2013 som månadsdeltagare och nu är mitt januari UFO klart. Jag har äntligen blivit klar med sonens grå slipover, som ska bli hans tjugoårspresent idag, tralala! Bilden blev lite mörk när jag tog den i morse innan jag slog in den i ett vackert paket. Jag har utgått från ett mönster på nätet, men har aldrig begripit mig på avmaskningarna, så där har jag fått vara kreativ.

Årets första projekt färdigt - Mara Shawl

Det här skulle vara en ganska enkel sak, men visade sig ta en evinnerlig tid att få klar. Jag har stickat om avslutningsbården tre gånger... Jag började med sjalen i slutet av oktober i ett underbart tjockt och vackert garn från Drops. Första gången blev bården för smal och jag hade inte tillräckligt med garn, men tänkte att det nog var bra ändå. Men jag blev inte nöjd och ville köpa mer garn. Garn i rätt färgbad var dock köpt på en resa till Växjö. En månad senare hade jag vägarna förbi Växjö igen, men då var det slut på färgbadet men de lovade lägga undan nystan om de fick in samma färgbad i nästa leverans. Vilket de fick. Men jag kom inte till Växjö förrän i mitten av december nästa gång för att hämta mitt garn. Dags att repa upp och sticka ny bård med mer garn alltså. När jag skulle maska av vid lagom längd så räckte inte garnet. Så då var det bara att repa upp igen och göra om en tredje gång. Det är galet vad mycket garn det gick åt, tror nog att det är 400-450 g totalt. Men jag älskar den! Mönstret heter Mara och finns här. Jag har modifierat min bård något jämfört med ursprungsmönstret.

Nytt år - nya föresatser

Man kanske skulle skämma bort sig med en stickkurs? Tre kvällar och tre tekniker. Låter som väl investerad tid. Den vackra bilden har jag lånat från kursarrangören med hopp om att fler blir inspirerade till att skämma bort sig i vår.

Bara för 08:or...

Nordiska museet är en vacker byggnad som bjuder på stickcafé titt som oftast i sin kafeteria. Kalendern hittar ni här. Nästa tillfälle är redan den 9 januari.

Aldrig mera UFOn!

Nu har jag anmält mig till att sticka UFOn till FOn 2013.

Äntligen ska alla gamla surdegar bli snygga användbara plagg och har jag tur så kanske det minskar lite, lite grann i garnförådet oxå... Då kan man ju få köpa lite nya härliga garner.