När min mellanson var liten och jag hade "oändligt med otid" köpte jag yllegarn och stramalj för att brodera soffkuddar. Fyra stycken hade jag tänkt mig. En broderade jag klart, men jag monterade den aldrig. Tre väntar andäktigt på sin tur. Och det har de gjort i sexton år. Mitt mars UFO får bli att åtminstone brodera en till. Med den takten är de nog klara till min pensionsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar