Nu är strumporna klara och det finns hyfsat mycket restgarn kvar. I stället för att börja på mitt februari UFO som jag hade tänkt började jag på ett par blåklintsvantar ur Solveigs vantbok. För att ta tillvara resterna så blir mina vantar svarta och ljusblå istället för gråa och mellanblå som de är i Solveigs bok och rosa och blå som på bilden på Ravelry. Ska ut på tjänsteresa imorgon och åka tåg både hit och dit. Då är ett par vantar perfekt resestickning! Bara jag inte nu gör två vänstervantar igen...Välkomna att följa min otid. På världens bästa barnteater, BUS, fanns det framtid. Och baktid. I bageriet stod bagaren med mjöl på näsan och bjöd på bröd. Om det finns baktid, finns det inte då en massa annan tid? Tid som inte riktigt syns. Som otid. Det, tänker jag, måste ju vara det som är min tid. Den lilla tid på dygnet som blir kvar. Tid som inte jobbet ska ha. Inte barnen. Inte hemmet. Inte maken. Ingen annans tid. Bara min tid - OTID!
söndag 3 februari 2013
Restgarnets lov - blåklintsvantar
Nu är strumporna klara och det finns hyfsat mycket restgarn kvar. I stället för att börja på mitt februari UFO som jag hade tänkt började jag på ett par blåklintsvantar ur Solveigs vantbok. För att ta tillvara resterna så blir mina vantar svarta och ljusblå istället för gråa och mellanblå som de är i Solveigs bok och rosa och blå som på bilden på Ravelry. Ska ut på tjänsteresa imorgon och åka tåg både hit och dit. Då är ett par vantar perfekt resestickning! Bara jag inte nu gör två vänstervantar igen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar