Välkomna att följa min otid. På världens bästa barnteater, BUS, fanns det framtid. Och baktid. I bageriet stod bagaren med mjöl på näsan och bjöd på bröd. Om det finns baktid, finns det inte då en massa annan tid? Tid som inte riktigt syns. Som otid. Det, tänker jag, måste ju vara det som är min tid. Den lilla tid på dygnet som blir kvar. Tid som inte jobbet ska ha. Inte barnen. Inte hemmet. Inte maken. Ingen annans tid. Bara min tid - OTID!
torsdag 14 februari 2013
Sticka till små i Zimbabwe - inspirerad att göra skillnad
Sticksurfade istället för att sticka på blåklintarna och hittade en ny möjlighet att göra skillnad med den otid jag har att dela med mig av. Dags att plocka runt i restgarnsförrådet igen och sticka och virka små, små plagg. Sticka till Små är ett projekt som träffar rakt i hjärtat så här på Valentine! Mönstret till de små Hexagonkoftorna jag virkade i höstas ska jag plocka fram igen och så vill jag så gärna sticka en liten, liten norskkofta till en baby i Zimbabwe.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar