Välkomna att följa min otid. På världens bästa barnteater, BUS, fanns det framtid. Och baktid. I bageriet stod bagaren med mjöl på näsan och bjöd på bröd. Om det finns baktid, finns det inte då en massa annan tid? Tid som inte riktigt syns. Som otid. Det, tänker jag, måste ju vara det som är min tid. Den lilla tid på dygnet som blir kvar. Tid som inte jobbet ska ha. Inte barnen. Inte hemmet. Inte maken. Ingen annans tid. Bara min tid - OTID!
söndag 17 februari 2013
Nu går turen till Älvsjö
Dags att styra kosan mot Älvsjö Och symässan idag. Stränga förhållningsregler från maken om att inte utöka stashen ska brytas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar