Välkomna att följa min otid. På världens bästa barnteater, BUS, fanns det framtid. Och baktid. I bageriet stod bagaren med mjöl på näsan och bjöd på bröd. Om det finns baktid, finns det inte då en massa annan tid? Tid som inte riktigt syns. Som otid. Det, tänker jag, måste ju vara det som är min tid. Den lilla tid på dygnet som blir kvar. Tid som inte jobbet ska ha. Inte barnen. Inte hemmet. Inte maken. Ingen annans tid. Bara min tid - OTID!
onsdag 1 maj 2013
Makens slipover blev inte klar i april
Nej, det gick som jag trodde. Makens slipover var en för stor utmaning. Jag är på slutet av bakstycket, men då är halva framstycket kvar. Jag tar med mig slipovern in i maj och hoppas att jag inte tröttnar på vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar