Välkomna att följa min otid. På världens bästa barnteater, BUS, fanns det framtid. Och baktid. I bageriet stod bagaren med mjöl på näsan och bjöd på bröd. Om det finns baktid, finns det inte då en massa annan tid? Tid som inte riktigt syns. Som otid. Det, tänker jag, måste ju vara det som är min tid. Den lilla tid på dygnet som blir kvar. Tid som inte jobbet ska ha. Inte barnen. Inte hemmet. Inte maken. Ingen annans tid. Bara min tid - OTID!
Äntligen ska alla gamla surdegar bli snygga användbara plagg och har jag tur så kanske det minskar lite, lite grann i garnförådet oxå... Då kan man ju få köpa lite nya härliga garner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar