Välkomna att följa min otid. På världens bästa barnteater, BUS, fanns det framtid. Och baktid. I bageriet stod bagaren med mjöl på näsan och bjöd på bröd. Om det finns baktid, finns det inte då en massa annan tid? Tid som inte riktigt syns. Som otid. Det, tänker jag, måste ju vara det som är min tid. Den lilla tid på dygnet som blir kvar. Tid som inte jobbet ska ha. Inte barnen. Inte hemmet. Inte maken. Ingen annans tid. Bara min tid - OTID!
söndag 27 januari 2013
Poncho?
Mellansonen önskar sig en poncho. Det finns en hel del mönster på nätet och den enklaste varianten är nog att sticka två rektanglar, ca 45 cm x100 cm och sy ihop. Jag har ett vackert vinrött mattgarn från Kasthallbutiken, som är lite strävt för tröjor, men säkert utmärkt för ett sånt här utanpåplagg. Sonen är inte helt nöjd med garnet men jag tror att jag chansar, om inte annat får jag väl ha den själv. Som det är nu har han stulit min alldeles alldeles nya Mara-sjal i avvaktan på en poncho...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar