Stickade ett par sockor under årets första dagar. Riktigt nöjd med resultatet. Det mönstrade garnet låg i en loppispåse jag köpt för en tjuga och det vita är rest från tidigare par. De är stickade med en tråd inifrån nystandet och en tråd utifrån, så färgsättningen är spegelvänd. Anledningen var att jag inte visste hur långt garnet skulle räcka, alternativet hade varit vita tår. Det blev cirka två meter kvar när jag var klar :-) Istickshälen är min nya favorit, busenkel att göra. Slitstark då jag gör den i dubbelt garn, hoppas jag. Sockorna är inspirerade av Sticka Meras mönster, anpassat till min egen fantasi och garntjocklek.
Välkomna att följa min otid. På världens bästa barnteater, BUS, fanns det framtid. Och baktid. I bageriet stod bagaren med mjöl på näsan och bjöd på bröd. Om det finns baktid, finns det inte då en massa annan tid? Tid som inte riktigt syns. Som otid. Det, tänker jag, måste ju vara det som är min tid. Den lilla tid på dygnet som blir kvar. Tid som inte jobbet ska ha. Inte barnen. Inte hemmet. Inte maken. Ingen annans tid. Bara min tid - OTID!
söndag 4 januari 2015
Årets första projekt - restgarnssockor
Stickade ett par sockor under årets första dagar. Riktigt nöjd med resultatet. Det mönstrade garnet låg i en loppispåse jag köpt för en tjuga och det vita är rest från tidigare par. De är stickade med en tråd inifrån nystandet och en tråd utifrån, så färgsättningen är spegelvänd. Anledningen var att jag inte visste hur långt garnet skulle räcka, alternativet hade varit vita tår. Det blev cirka två meter kvar när jag var klar :-) Istickshälen är min nya favorit, busenkel att göra. Slitstark då jag gör den i dubbelt garn, hoppas jag. Sockorna är inspirerade av Sticka Meras mönster, anpassat till min egen fantasi och garntjocklek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar