Välkomna att följa min otid. På världens bästa barnteater, BUS, fanns det framtid. Och baktid. I bageriet stod bagaren med mjöl på näsan och bjöd på bröd. Om det finns baktid, finns det inte då en massa annan tid? Tid som inte riktigt syns. Som otid. Det, tänker jag, måste ju vara det som är min tid. Den lilla tid på dygnet som blir kvar. Tid som inte jobbet ska ha. Inte barnen. Inte hemmet. Inte maken. Ingen annans tid. Bara min tid - OTID!
torsdag 22 september 2011
Vad ska jag göra med mina mormorsrutor?
Förra vintern virkade jag mormorsrutor på tunnelbanan. Nu har jag väl en fjorton stycken som bara ligger, alla i samma färgställning. Nu återstår bara att komma på vad de kan bli så jag vet hur många fler jag måste tillverka. Men jag har lite idétorka. Då är det skönt att se att det är fler som har svårt att hitta ett användningsområde. Kolla här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar