Välkomna att följa min otid. På världens bästa barnteater, BUS, fanns det framtid. Och baktid. I bageriet stod bagaren med mjöl på näsan och bjöd på bröd. Om det finns baktid, finns det inte då en massa annan tid? Tid som inte riktigt syns. Som otid. Det, tänker jag, måste ju vara det som är min tid. Den lilla tid på dygnet som blir kvar. Tid som inte jobbet ska ha. Inte barnen. Inte hemmet. Inte maken. Ingen annans tid. Bara min tid - OTID!
tisdag 19 mars 2013
Ett litet steg på vägen
Har nu sytt klart en kudde till, som var mitt UFO-löfte till mig själv för mars månad. Mycket nöjd blev jag, men tänk att det tagit nästan två deccenium att sy två kuddar.
1 kommentar:
Blir bara glad över att höra att det finns fler som jag :-)
Skicka en kommentar