Välkomna att följa min otid. På världens bästa barnteater, BUS, fanns det framtid. Och baktid. I bageriet stod bagaren med mjöl på näsan och bjöd på bröd. Om det finns baktid, finns det inte då en massa annan tid? Tid som inte riktigt syns. Som otid. Det, tänker jag, måste ju vara det som är min tid. Den lilla tid på dygnet som blir kvar. Tid som inte jobbet ska ha. Inte barnen. Inte hemmet. Inte maken. Ingen annans tid. Bara min tid - OTID!
tisdag 10 april 2012
Skrutt! Sur!
Nu var då sonens supermjuka alpackatröja äntligen klar, monterad av mormor. Och så säger han att den inte passar och att den behöver göras om. Gahaaa! Ibland tänker jag att jag bara ska sticka småvarmt istället. Sjalar och vantar och sockor har en förmåga att alltid passa, om inte på tänkt mottagare så på någon annan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar