Välkomna att följa min otid. På världens bästa barnteater, BUS, fanns det framtid. Och baktid. I bageriet stod bagaren med mjöl på näsan och bjöd på bröd. Om det finns baktid, finns det inte då en massa annan tid? Tid som inte riktigt syns. Som otid. Det, tänker jag, måste ju vara det som är min tid. Den lilla tid på dygnet som blir kvar. Tid som inte jobbet ska ha. Inte barnen. Inte hemmet. Inte maken. Ingen annans tid. Bara min tid - OTID!
måndag 6 februari 2012
Allt närmare ett färdigt projekt
Sonens tröja växer sakta, sakta fram. Bakstycket och 2/3-delars framstycke är klart. Stickor nr 3 gör att det tar sin tid, men Drops Alpaca är ett supermysigt garn att sticka i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar