Välkomna att följa min otid. På världens bästa barnteater, BUS, fanns det framtid. Och baktid. I bageriet stod bagaren med mjöl på näsan och bjöd på bröd. Om det finns baktid, finns det inte då en massa annan tid? Tid som inte riktigt syns. Som otid. Det, tänker jag, måste ju vara det som är min tid. Den lilla tid på dygnet som blir kvar. Tid som inte jobbet ska ha. Inte barnen. Inte hemmet. Inte maken. Ingen annans tid. Bara min tid - OTID!
fredag 6 januari 2012
Tub i fleecegarn
Hur mysig som helst, eller hur? Specialbeställd av min tioåring som ville ha en kamoflagehalsduk. Stickad på rundsticka 10. Jag la upp 70 maskor. Löst upplagt och löst avmaskat. Tog i runda slängar två timmar att få klar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar