Välkomna att följa min otid. På världens bästa barnteater, BUS, fanns det framtid. Och baktid. I bageriet stod bagaren med mjöl på näsan och bjöd på bröd. Om det finns baktid, finns det inte då en massa annan tid? Tid som inte riktigt syns. Som otid. Det, tänker jag, måste ju vara det som är min tid. Den lilla tid på dygnet som blir kvar. Tid som inte jobbet ska ha. Inte barnen. Inte hemmet. Inte maken. Ingen annans tid. Bara min tid - OTID!
tisdag 19 mars 2013
Ett litet steg på vägen
Har nu sytt klart en kudde till, som var mitt UFO-löfte till mig själv för mars månad. Mycket nöjd blev jag, men tänk att det tagit nästan två deccenium att sy två kuddar.
lördag 2 mars 2013
Blåklintens (hand)lov
Så var restgarnsprojektet i hamn. Ett par blåklintsvantar storlek XS. Garnet räckte nästan precis, fick skarva sista tummen med svarta garnändar. Fina blev dom, men små. Passar bäst en barnhand.
fredag 1 mars 2013
En kofta växer fram
Trots alla påbörjade och halvfärdiga projekt kunde jag inte längre hålla mig. I förrgår plockade jag fram mina fyra Karismagarner och började sticka provlappar för Fritt etter Setesdal. I min ägo hade jag naturvit, jeansblått, chokladbrunt och ljust himmelsblått. Efter stickande och funderande och hjälp av smakråd fick det bli en kofta i naturvitt och jeansblått. Det blir starkare kontrast än de uppstickade modellerna i mönstret, men jag tror att jag kommer att trivas med den. Karisma blir "kladdigare" än Rauma finull, det är bra mycket grövre, så upplägget och nedre kanten fick jag anpassa en del. Och efter att ha räknat maskor fram och tillbaka konstaterade jag att om jag följer S på bredden men L på längden så kommer jag att få en lagom storlek.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)