Välkomna att följa min otid. På världens bästa barnteater, BUS, fanns det framtid. Och baktid. I bageriet stod bagaren med mjöl på näsan och bjöd på bröd. Om det finns baktid, finns det inte då en massa annan tid? Tid som inte riktigt syns. Som otid. Det, tänker jag, måste ju vara det som är min tid. Den lilla tid på dygnet som blir kvar. Tid som inte jobbet ska ha. Inte barnen. Inte hemmet. Inte maken. Ingen annans tid. Bara min tid - OTID!
måndag 5 november 2012
Aldrig mera fästa trådar!
Det tråkigaste med att sticka är att fästa trådarna när man väl tycker att man är klar. Den uruseltrista sysslan har jag nu funnit bot för. Kolla här! Superenkelt, att man inte kommit på det själv under alla år...
söndag 4 november 2012
Sticka och skicka
Nu är det verkligen länge sedan jag skrev på bloggen. Dags för en uppryckning! Stickat och virkat har jag gjort ändå, ändlöst. Idag packade jag ihop en kartong godsaker för vidare transport till Afrika, närmare bestämt genom insamlingen Sticka och skicka. En egenkomponerad virkad filt, liksom en egenkomponerad stickad kofta slank ned i paketet. Och två fantastiskt enkelvirkade Hexagonkoftor, de var verkligen en fröjd att tillverka. För er handarbetssystrar som blir sugna på att sätta sprätt på era restgarner och samtidigt bidra något lite till en bättre värld, skynda, skynda, 1 december är sista dagen för insamlingen. En Hexagon tar bara en kväll, så lycka till nu!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)