Välkomna att följa min otid. På världens bästa barnteater, BUS, fanns det framtid. Och baktid. I bageriet stod bagaren med mjöl på näsan och bjöd på bröd. Om det finns baktid, finns det inte då en massa annan tid? Tid som inte riktigt syns. Som otid. Det, tänker jag, måste ju vara det som är min tid. Den lilla tid på dygnet som blir kvar. Tid som inte jobbet ska ha. Inte barnen. Inte hemmet. Inte maken. Ingen annans tid. Bara min tid - OTID!
tisdag 1 november 2011
Till helgen är det dags att styra kosan till Älvsjö
Handarbetsmässan kommer till stan igen! Förra gången fick jag med nöd och näppe med mig dottern till mässan. Väl där fastnade hon totalt för att knyppla och vi höll aldrig på att komma därifrån. Tack och lov hade min mamma en knyppeldyna hemma, så det var bara att köpa lintråd och skicka barnet med bussen hem till mormor för att fortsätta med sina alster. Vi får se vad som lockar den här gången....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)